Världens längsta försäsong

Världens längsta försäsong drog igång på allvar i helgen som gick. Jag talar naturligtvis om bandy och om Svenska Cupen. Svenska cupen har iår bytt format till en trestegsraket. Det första steget var ett gruppspel med tre grupper om fyra lag (på grund av avhopp hade två av lagen endast tre lag iår), där de två bästa i varje grupp går vidare till nästa helgs spel. Där väntar dessutom åtta direktkvalificerade lag, de åtta bästa lagen i fjolårets elitserie (Vetlanda har ersatt avhoppande Broberg där). Svenska Cupen avslutas med kvartsfinal, semifinal och final första helgen i oktober. Ett par nyheter för året är att det utdragna spelschemat gör att lagen inte spelar mer än en match om dagen och att matcherna därmed spelas i 2x45 minuter, istället för 2x30 som tidigare år. Ett riktigt spännande upplägg måste jag säga.

Under försäsongen hinner vi med bland annat en landslagsturnering och World Cup för klubblag. Det kommer bli mycket intressant att följa årets bandysäsong, både den långa försäsongen och den aldeles för korta säsongen. Hur jag tror det kommer gå? Analys kommer i senare blogginlägg...

Sällskapsspel tappar

I dagens SvD och på E24 skrivs det att sällskapsspelen tappar marknadsandelar enligt en ndersökning gjord av Growth from Knowledge. Det märks dock att artikelförfattaren inte är särskilt väl bevandrad i sällskapsspelens underbara värld när man läser listan över "stora" företag i spelbranschen. Alga, Parker, Tactic, ALF (Användbart Litet Företag) och Egmont Kärnan lyder denna lista. Alla företag i listan är rätt små i spelvärlden, och det enda stora namnet i listan är inte ens ett företag! Parker ägs nämligen av speljätten Hasbro.

Tyvärr är kunskapen om sällskapsspel, och tillgången till riktigt bra sällskapsspel oerhört begränsad i vårt avlånga land. Det är nästan omöjligt att hitta bra spel i våra leksaksbutiker, utan man får leta sig till specialbutiker som finns på några få orter i landet. En av de absolut bästa butikerna i norden ligger i Umeå och heter Collector's Point, och de har över 1000 olika brädspel i lager i butiken, och flera tusen andra mindre spel. I Stockholm finns en bra butik vid namn Dragon's Lair, som dessutom har en stor källare där man kan spela spelen om de inte får plats på köksbordet (vilket inte är helt ovanligt med vissa spel). I Göteborg finns en butik som heter Spel i Focus (Card collector), som jag dock inte besökt ännu. Därutöver har SF-bokhandeln en hel del spel, med butiker i både Stockholm, Göteborg och Malmö. Sedan finns säkert en del mindre butiker och några rena internetbutiker med hyggligt utbud jag inte hört talas om, men detta är några av de största aktörerna på den svenska spelbutiksmarknaden.

Om vi istället tittar på företag som ger ut spel är Fantasy Flight Games en av mina stora favoriter. De har framför allt lite större (utrymmesmässigt) brädspel, där Descent, Arkam Horrors och Twilight Imperium är några av flaggskeppen. Ett annat höjdarförlag är Rio Grande Games, som bland annat gett ut storsäljaren Carcassonne på engelska och svenska (orginalet är på tyska), det lilla roliga kortspelet Bohnanza, och dess brädspelssyster Beantrader. Days of Wonder har gjort en hel serie spel vid namn Ticket to Ride, där varianten Nordic Countries är ett av de bästa spel jag sett för tre spelare. Det finns många många fler bra speltillverkare och ännu fler bra spel, och det är något jag kommer återkomma till i den här bloggen, för bra sällskapsspel är ett oerhört trevligt sätt att umgås samtidigt som man främjar intellektet.

Spelar könet någon roll?

Tidigare i månaden satt jag och diskuterade med ett par arbetskamrater om hur omgivningen ser på att man umgås med någon av motsatt kön. Varför kan man inte umgås på samma sätt med någon av motsatt kön som man gör med någon av samma kön utan att det ska reageras?

För många år sedan nu (fast det känns som igår) läste jag en del kurser tillsammans med en tjejkompis. Vi bodde åt samma håll och därför gick vi vanligen från föreläsningar och kårkvällar tillsammans. Detta beteende ledde snart till slutsatsen att vi var tillsammans, men några månader senare konstaterade många att det inte verkade stämma. Altså måste vi vara syskon! Hade det varit en killkompis hade ingen reagerat det minsta. Hur kommer det sig?

Jag tycker själv inte könet på kompisen spelar så stor roll i vad man kan göra tillsammans, men jag tycker mig ha märkt att många har en gräns någonstans för vad man kan göra tillsammans med någon av motsatt kön, som man kan göra med någon av samma kön utan att det ska moraliseras. Var går din gräns? En lunch? En fika? En middag? Dansa en hel kväll med samma partner? Träna och ta en gemensam bastu efteråt? Som sagt, jag det avgörande är hur bra kompis man är, inte könet på kompisen. Jag ser inget av det jag räknade upp som konstigt.

Att ha sitt jobb som intresse, eller att ha sitt intresse som jobb...

Jag har funderat lite på om det är någon skillnad i att ha sitt jobb som intresse och att ha sitt intresse som jobb. Vid första anblicken kan skillnaden verka obetydlig, men är den verkligen det? Jag har alltid (eller i alla fall sedan mellanstadiet) varit intresserad av statistik och siffror på olika sätt, och att jag idag arbetar med statistik och siffror är därför inte så konstigt.

Igår kväll blev jag sugen att se hur de senaste siffror jag jobbar med skulle se ut i ett gapminderliknande diagram, men det är väl inget som jag har direkt nytta av i arbetet. Så jag spenderade 2 timmar på kvällen med att göra iordning ett googledokument, så jag enkelt kan klistra in den data jag har på jobbet när jag kommer dit.

Så åter till grundfrågan, är det någon skillnad i att ha sitt jobb som intresse och att ha sitt intresse som jobb? Jag är övertygad om det. Jag kan inte riktigt säga vad som är skillnaden, men nog sjutton finns den och jag är också rätt säker på att jag ligger närmare det senare.