Könsneutrala leksakstidningar, rätt eller galet?

Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Resumé rapporterar idag om reaktionerna på att BR och Toys'r'us iår skickar ut leksakskataloger med pojkar som leker med dockor, strycker och dammsuger tillsammans med tjejerna. Tjejerna är också med och leker med leksaksvapen. Reaktionerna har varit kraftiga och negativa från olika håll runt om i världen. Det har kallats hjärntvätt, indoktrinering, manshat och "så politiskt korrekt att jag mår illa". Men är det verkligen så farligt att leksakskatalogerna visar att pojkar kan leka med dockor och tjejer med pistoler och bilar?

Det handlar definitivt inget om hjärntvätt eller indoktrinering. När det gäller barn, så ska de väl få leka med det som de gillar, inte det som vuxna bestämmer. Min 2:årige son lekte med dockor hos sin kusin, och han tyckte så mycket om det att han ville ha en egen. Att en pojke leker med dockor leder inte till några förvirrade könsroller. Att en tjej leker med bilar är inte hjärntvätt. Barn har rätt att själv välja leksaker (så länge det inte är farliga saker så klart), utan inblandning från vuxenvärlden. Vi är alla individer, och har rätt att få vara olika. Det handlar inte om politisk korrekthet. Jag lekte själv med dockor, bilar, Märklintåg och lagade mat när jag var liten. Jag älskar fortfarande att laga mat.

Tidigare har det kommit protester mot leksakskataloger som jobbat på att cementera könsroller, nu kommer protester mot leksakskataloger där båda könen gör allt. Själv tycker jag det viktigaste är att barn får vara barn i första hand, hur leksakskatalogerna ser ut i form av könsroller är inte ett problem i sig. Tycker protesterna är ungefär lika löjliga i båda fall. För att svara på frågan i rubriken, det är rätt att ha könsneutrala leksakstidningar. Men om ett företag inte vill ha könsneutrala leksakstidningar är det också rätt. De som protesterar mot utseendet är de som gör något galet, både iår och tidigare år.

Advent utan gud, fortsättningen

Jag skrev igår ett blogginlägg om att skolavslutningar ska vara utan kyrklig inblandning, även om den får hållas i kyrkan. Idag läste jag ett inlägg från Anders Hesselbom på Humanistbloggen, där han länkar ett twitterflöde med Jimmie Åkessons (SD) pressekreterare Linus Bylund. I det twitterflödet skriver Linus att det är historielöst och oförskämt att kräva att vi inte har skolavslutningar med religiöst innehåll. Linus menar att vi är genomsyrade av kristna värderingar.

Så tack vare en religion som i sin huvudskrift uttrycker starkt böghat och massor av kvinnoförtryck är det som gjort att vi i Sverige har kommit såpass långt som vi ändå gjort i jämställdhetsarbetet. Visst, det är oerhört långt kvar, men jag tycker ändå det här visar på att det är trots kristendomen, inte tack vare den, som vi har kommit så långt i den moraliska utvecklingen som vi har gjort.

Dessutom är det så att enligt grundlagen, närmare bestämt Regeringsformen 2:a kapitlet 2:a paragrafen, är olagligt av det allmänna (tex en kommunal skola) att tvinga någon att närvara vid en sammankomst med ett trossamfund. Om en präst deltar i skolavslutningen med bön eller liknande är detta alltså ett grundlagsbrott, inte bara ett brott mot skollagen. Tack till Camilla Grepe, som påpekade detta i kommentarsfältet till Anders blogginlägg.

Nej du Linus, det är inte historielöst och oförskämt att kräva skolavslutningar utan religiöst innehåll, snarare är det tvärtom. Det är du som är historielös och oförskämt som kräver skolavslutningar i en lokal som företräder en av historiens största förtryckare, bibeln.

Jämställdhet, vad är det?

Område som diskuteras flitigt i dagens samhälle är jämställdhet och feminism. Det är ett par viktiga områden som jag ännu inte berört här i min blogg. I den poddradio jag nämnde i föregående inlägg, skeptikerpodden, pratades det en del om feminism i det senaste avsnittet (avsnitt 42). På Skepchickse finns ett intressant blogginlägg från en av deltagarna i paneldebatten i avsnittet.

Jag är själv varm anhängare av en hel del feministiska idéer, men som det också nämns i avsnittet av skeptikerpodden så finns det en del underliga föreställningar bland en del feminister. Om sen ordet feminism är bra eller inte är en helt annan diskussion.

Ett par saker jag funderat på gällande jämställdhet är lönebildning och andel personer i styrelser etc.

En sak som jag tror de flesta i Sverige kan skriva under på är "Lika lön för lika arbete". Men en fråga jag ställer mig är, vem är ansvarig för att det ska fungera? Har företaget ett ansvar för att lönen efter skatt ska vara lika för män och kvinnor, eller är det lönekostnaderna före skatt som ska vara lika och utjämning efter skatt är statens ansvar? Detta är i min mening inte en helt trivial fråga, eftersom det kan påverka anställningsbarheten för män respektive kvinnor.

En annan tanke är det här med andelen personer i en styrelse. Om det tex finns 6 platser i en styrelse, är det då så att det ska vara de 3 bästa kvinnorna och de 3 bästa männen i styrelsen, eller räcker det att man väljer de 6 mest lämpade personerna och struntar i kön? Det är naturligtvis så att det är bra om det är en någorlunda jämn fördelning, men ibland blir diskussionen lätt absurd, när 2 av ett kön och 4 av det andra vid en given tidpunkt ses som ojämställt. Eller ännu värre, som efter valet 2002, om jag minns rätt. En tidning skrev om ledamöterna i kommunstyrelser eller något liknande kommunpolitiskt organ, där en kommun hade 7 män och 4 kvinnor, vilket naturligtvis var fruktansvärt ojämställt. Det fanns dock en annan kommun som var mycket mer jämställd, då motsvarande siffra där var 7 kvinnor och 4 män!