Homeopaternas snurriga prat om Radio Houdi

På Dagens Homeopati har det skrivits ett inlägg om det senaste avsnittet av Radio Houdi. Inlägget är egentligen så snurrigt att det knappast förtjänar ett omnämnande, men jag kan ändå inte låta bli att skriva.

Det hela grundar sig i en fråga som kom in till Radio Houdi från Leif Lundberg som lyder såhär:

Vad tror ni om "Marina Szöges vill att jag ska tala om för henne hur hypotesen som visar att homeopati inte fungerar ser ut ... :-/" från @kerstinasplund på twitter

Till att börja med är ju frågan rätt så felställd "hypotesen som visar att homeopati inte fungerar". Det är rätt tydligt att den som krävt detta inte har den blekaste aning om vad en hypotes är för något. En hypotes kan aldrig visa någonting alls, men med hjälp av observationer om verkligheten så kan en hypotes bevisas eller förkastas. I vetenskap ställer man vanligen upp två motsättande hypoteser (det går att jobba med fler, men det vanligaste och enklaste att förklara är två). Nollhypotesen brukar då vara att det inte finns något samband, gällande det man studerar. I fallet homeopati skulle nollhypotesen vara att det inte finns något samband mellan homeopati och tillfrisknande. Mot denna hypotes ställs alternativhypotesen att det finns ett samband. Om man kan visa att det finns ett samband kallas detta att nollhypotesen förkastas.

Det har gjorts åtskilliga studier av homeopati. Inte minst har den homeopatiutbildade, och nu pensionerade, professorn i komplementär medicin vid Peninsula Medical School, som är knuten till University of Exeter varit aktiv. Han har även författat "Trick or Treatment", eller på svenska "Salvekvick och kvacksalveri" tillsammans med Simon Singh, som jag tidigare recenserat här på bloggen. Vad som är gemensamt för huvuddelen för dessa studier är att det inte går att förkasta nollhypotesen, dvs det finns inget stöd för att homeopati fungerar och har någon effekt utöver placebo.

Nu ska jag ge några kommentarer till vad som skrivits på dagens homeopati:

Notera här att Huodi erkänner att de inte kan bevisa påståendet att homeopati inte fungerar.

Visst, det går inte att bevisa att homeopati inte har någon som helst effekt. Det som däremot är bevisat är att det inte har någon effekt som är så stor att den gör skillnad i det stora hela.

Här erkänner Huodi indirekt att homeopati fungerar på hundar.

Ja, Houdi erkännder att homeopati fungerar på hundar, precis på samma sätt som allt annat hundgodis fungerar på att få hunden att känna sig bättre. Varken mer eller mindre.

Eftersom skeptiker inte bara arbetar med att argumentera sönder, för dem förhatliga ämnen, utan de har också som teknik att skandalisera och förminska motståndaren, så tar man också upp min åsikt om Chemtrails (guilt by association). Jag lämnar chemtrails-diskussionen därhän, var och en kan gå in på Radio Houdi och själv lyssna, men jag kan tillägga att Houdi och Anders verkar vara lika okunniga om chemtrails som de är om homeopati.

Här missar Marina målet fullständigt med vad en skeptiker är och gör. Skulle snarast påstå att hon gör självmål. En skeptiker förhåller sig till den evidens vi har om verkligheten. Skeptiker, liksom andra personer, gillar sällan att ha fel, men har inget problem med att ha fel. Om jag haft fel i en diskussion och blivit motbevisad innebär det att jag lärt mig något nytt. Det händer kanske inte varje dag, men i alla fall flera gånger i veckan och är alltid lika spännande. Johns och Anders retorik handlar inte om att minska motståndaren, det handlar om att beskriva ämnet. De diskuterar sakfrågan på ett mycket bra sätt utan att göra personliga påhopp. De har en rak och tydlig retorik, istället för att försöka slingra sig runt saker när det inte finns några bevis.

Att de tog upp chemtrails kan möjligen ses som lite fult. Eftersom chemtrails är en så galen konspirationsteori att jag inte kan förstå hur någon skulle kunna tro på den, så lägger det ett löjets skimmer över den som tror på det. Att ta upp chemtrails-spåret gör då att förtroendet för Marina minskar ytterligare och tillför inget i sak om homeopati.

Är det rätt att lura folk med alternativa behandlingar?

Jag har under eftermiddagen idag haft en mycket intressant diskussion på twitter med Andreas Anundi och Gabriel Hendriks gällande alternativa behandlingar. Enligt vad Gabriel sa är det helt ok för en homeopat eller någon annan kvacksalvare att lura inte ont anande offer, för de har rätt att tro. Andreas och jag är överens om att detta är något fullständigt förkastligt.

Vad är sanning och vad är tro när det gäller alternativa behandlingar? Det sannaste vi har att tillgå, är den bästa tillgängliga beskrivningen på hur verkligheten fungerar. Tro är att antingen inte känna till denna, eller att välja att ignorera den. Om någon tror att homeopati fungerar, så är det din medborgerliga skyldighet att informera om att homeopati är kvacksalveri och bedrägeri.

Gabriel verkar tro att det finns någon form av subjektiv sanning. Detta är en postmodernistisk myt som jag inte förstår att någon kan gå på. "Jag tror inte på gravitationen, så jag kan hoppa upp till toppen på Eifeltornet" eller "Jag tror att 2+2=5, det är sant för mig" är påståenden i samma klass som "homeopati fungerar för att jag tror på det". Saker blir inte mer sanna bara för att du tror på dem.

Vad homeopati och andra alternativa behandlingsformer riskerar att göra, är att personer struntar i att söka riktig behandling, eller att avbryta redan pågående behandling. Folk riskerar alltså att plågas och till och med dö på grund av att de blir lurade. Att tycka att detta är ok är en människosyn jag inte delar. Bedragare är bedragare, oavsett om de säljer sockerpiller eller skickar tegelstenar istället för datorn de sålde på blocket. Det underliga är att det föregående är tillåtet.

Bokrecension: Salvekvick och kvacksalveri

Jag läste i våras en underbar bok med titeln Salvekvick och kvacksalveri. Den är skriven av den duktige Simon Singh som även skrivit bland annat en bok om kodknäckning och en om Fermats gåta, eller Fermats stora sats som den också kallas. Hans medförfattare är Edzard Ernst, som forskat en hel del på bland annat alternativmedicin. Han är faktiskt hittills den ende i världen som innehaft en profesur i alternativmedicin.

Boken handlar, som titeln antyder, om olika behandlingsformer, med fokus på alternativ behandling och vad där som fungerar och vad som inte fungerar. De vanligare behandlingarna som tex homeopati och akupunktur har här fått egna kapitel medan andra som tex zonterapi avhandlades i ett appendix med några korta stycken om varje behandling. I början av boken diskuteras även vetenskaplig metod, vilket även jag behandlat i denna blogg.

Boken är väl skriven och beskriver vad behandlingarna innebär, och vad de påstås bygga på. Här finns några behandlingar, däribland Johannesört, som i vissa fall har en positiv effekt, men de allra flesta behandlingar saknar stöd, eller har en massiv bevisning mot sig. Homeopati och akupunktur beskrivs mycket bra i boken, och här får vi veta vilka underliga idéer som dess förespråkare försöker pracka på intet ont anande prospekt. Jag kallar det idéer, för några teorier är de inte, då teorier som jag skrev i det tidigare blogginlägget kräver en hel del bevisning.

Mycket läsvärd bok, en solklar 5:a av 5 möjliga.