Könsneutrala leksakstidningar, rätt eller galet?

Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Resumé rapporterar idag om reaktionerna på att BR och Toys'r'us iår skickar ut leksakskataloger med pojkar som leker med dockor, strycker och dammsuger tillsammans med tjejerna. Tjejerna är också med och leker med leksaksvapen. Reaktionerna har varit kraftiga och negativa från olika håll runt om i världen. Det har kallats hjärntvätt, indoktrinering, manshat och "så politiskt korrekt att jag mår illa". Men är det verkligen så farligt att leksakskatalogerna visar att pojkar kan leka med dockor och tjejer med pistoler och bilar?

Det handlar definitivt inget om hjärntvätt eller indoktrinering. När det gäller barn, så ska de väl få leka med det som de gillar, inte det som vuxna bestämmer. Min 2:årige son lekte med dockor hos sin kusin, och han tyckte så mycket om det att han ville ha en egen. Att en pojke leker med dockor leder inte till några förvirrade könsroller. Att en tjej leker med bilar är inte hjärntvätt. Barn har rätt att själv välja leksaker (så länge det inte är farliga saker så klart), utan inblandning från vuxenvärlden. Vi är alla individer, och har rätt att få vara olika. Det handlar inte om politisk korrekthet. Jag lekte själv med dockor, bilar, Märklintåg och lagade mat när jag var liten. Jag älskar fortfarande att laga mat.

Tidigare har det kommit protester mot leksakskataloger som jobbat på att cementera könsroller, nu kommer protester mot leksakskataloger där båda könen gör allt. Själv tycker jag det viktigaste är att barn får vara barn i första hand, hur leksakskatalogerna ser ut i form av könsroller är inte ett problem i sig. Tycker protesterna är ungefär lika löjliga i båda fall. För att svara på frågan i rubriken, det är rätt att ha könsneutrala leksakstidningar. Men om ett företag inte vill ha könsneutrala leksakstidningar är det också rätt. De som protesterar mot utseendet är de som gör något galet, både iår och tidigare år.

Spelar könet någon roll? (del 2)

Förra gången jag pratade om könet, och om det spelar någon roll, handlade det om könet på kompisar. Den här gången tänkte jag snarare titta på könet på kompisars partners. Vad spelar det för roll om kompisar har parters av motsatt kön eller samma, eller kanske till och med en av varje?

Så länge partnern (eller ev partnersarna) är byxmyndiga och med på det hela har jag ingen åsikt om deras sexliv. Vad jag däremot stör mig på är personer som kritiserar andra för deras val av sexpartners, eller använder nedsättande ord om dem. Det här inlägget angränsar på sätt och vis till mina tidigare inlägg med titlarna Det ska nördas i tid och Att inte dricka alkohol. Både de tidigare inläggen och det här handlar om att en person som på något sätt ses som avvikande blir lite lovligt byte för tillmälen och underliga ifrågasättanden.

Humanistbloggen citerar ärkebiskop Silvano M. Tomasi, som är representat för Vatikanen i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det citat humanistbloggen diskuterar visar på en underlig syn, där det i princip ska vara en mänsklig rättighet att hetsa homosexuella utifrån sina religilösa eller moraliska principer.

En blogg som dyker upp här och var är apg29 av Christer Åberg, som nu senast skriver att homosexualitet ska du omvända dig ifrån. Jag brukar läsa den här bloggen lite då och då, och ibland tror jag nästan att den som skriver i bloggen är en ateist som driver med oss andra, för de åsikter som framförs där är ofta så galna att det är svårt att tro att någon kan tycka så. I det här fallet skriver Åberg om vissa väckelserörelse inom den finska kyrkan som driver en kampanj mot homosexualitet. Han hänvisar bland annat till den kristna tidningen Dagen som har en artikel om det hela. Åbergs syn i ärendet är att homosexualitet är något du ska omvända dig ifrån, och genom Jesus bli fri från.

Homosexualitet är något som är vanligt förekommande i naturen, och inte alls onaturligt som en del kristna tidigare (och ev fortfarande) hävdar. En kommentar på detta jag läst är att "även mord och kanibalism är vanligt förekommande i naturen, men det blir inte mer moraliskt för det". Detta är iofs sant i sak, men det ges inget argument för varför just homosexualitet skulle vara omoraliskt.

I ett tidigare inlägg kommenterade jag Vakttornets inlägg med titeln Vad har ateister med min religion att göra?. En av meningarna i hennes inlägg var "Jag håller inte på och jagar dem för deras icketro, så varför?". Personer som Silvano M. Tomasi och Christer Åberg jagar ateister för sin icketro på ett mycket obehagligt sätt. Det finns säkert rötägg bland oss ateister också, men jag har inte sett någon hetsjakt på religiösa från ateisters sida i närheten av den klass religiösa hetsar ateister. Var och en har rätt att ha vilken religion den vill ha, MEN det innebär också att var och en har rätt att ta avstånd från den eller de religioner som vederbörande anser förkastlig. Att på det sätt som jag pratat om här antasta personer för deras sexuella läggning är inte bara djupt omoraliskt utan också farligt på många sätt. Att försöka tvinga på andra sina religiösa värderingar är ju ännu värre!

Om en person gillar de av samma eller motsatt kön, eller ev både och, är inget som samhället eller religiösa grupper ska lägga sig i. Det skadar varken dem själva eller omgivningen, och det finns inget rationellt argument varför det skulle vara moraliskt felaktigt.

Jämställdhet, vad är det?

Område som diskuteras flitigt i dagens samhälle är jämställdhet och feminism. Det är ett par viktiga områden som jag ännu inte berört här i min blogg. I den poddradio jag nämnde i föregående inlägg, skeptikerpodden, pratades det en del om feminism i det senaste avsnittet (avsnitt 42). På Skepchickse finns ett intressant blogginlägg från en av deltagarna i paneldebatten i avsnittet.

Jag är själv varm anhängare av en hel del feministiska idéer, men som det också nämns i avsnittet av skeptikerpodden så finns det en del underliga föreställningar bland en del feminister. Om sen ordet feminism är bra eller inte är en helt annan diskussion.

Ett par saker jag funderat på gällande jämställdhet är lönebildning och andel personer i styrelser etc.

En sak som jag tror de flesta i Sverige kan skriva under på är "Lika lön för lika arbete". Men en fråga jag ställer mig är, vem är ansvarig för att det ska fungera? Har företaget ett ansvar för att lönen efter skatt ska vara lika för män och kvinnor, eller är det lönekostnaderna före skatt som ska vara lika och utjämning efter skatt är statens ansvar? Detta är i min mening inte en helt trivial fråga, eftersom det kan påverka anställningsbarheten för män respektive kvinnor.

En annan tanke är det här med andelen personer i en styrelse. Om det tex finns 6 platser i en styrelse, är det då så att det ska vara de 3 bästa kvinnorna och de 3 bästa männen i styrelsen, eller räcker det att man väljer de 6 mest lämpade personerna och struntar i kön? Det är naturligtvis så att det är bra om det är en någorlunda jämn fördelning, men ibland blir diskussionen lätt absurd, när 2 av ett kön och 4 av det andra vid en given tidpunkt ses som ojämställt. Eller ännu värre, som efter valet 2002, om jag minns rätt. En tidning skrev om ledamöterna i kommunstyrelser eller något liknande kommunpolitiskt organ, där en kommun hade 7 män och 4 kvinnor, vilket naturligtvis var fruktansvärt ojämställt. Det fanns dock en annan kommun som var mycket mer jämställd, då motsvarande siffra där var 7 kvinnor och 4 män!

Spelar könet någon roll?

Tidigare i månaden satt jag och diskuterade med ett par arbetskamrater om hur omgivningen ser på att man umgås med någon av motsatt kön. Varför kan man inte umgås på samma sätt med någon av motsatt kön som man gör med någon av samma kön utan att det ska reageras?

För många år sedan nu (fast det känns som igår) läste jag en del kurser tillsammans med en tjejkompis. Vi bodde åt samma håll och därför gick vi vanligen från föreläsningar och kårkvällar tillsammans. Detta beteende ledde snart till slutsatsen att vi var tillsammans, men några månader senare konstaterade många att det inte verkade stämma. Altså måste vi vara syskon! Hade det varit en killkompis hade ingen reagerat det minsta. Hur kommer det sig?

Jag tycker själv inte könet på kompisen spelar så stor roll i vad man kan göra tillsammans, men jag tycker mig ha märkt att många har en gräns någonstans för vad man kan göra tillsammans med någon av motsatt kön, som man kan göra med någon av samma kön utan att det ska moraliseras. Var går din gräns? En lunch? En fika? En middag? Dansa en hel kväll med samma partner? Träna och ta en gemensam bastu efteråt? Som sagt, jag det avgörande är hur bra kompis man är, inte könet på kompisen. Jag ser inget av det jag räknade upp som konstigt.