Härom dagen skrev den socialdemokratiske riksdagsmannen Peter Weiderud på Svenska Dagbladets debattsida att den muslimska helgdagen Eid al-Fitr borde göras till nationell helgdag. I det sekulariserade Sverige tycker jag vi snarare borde titta på varför vi över huvud taget har religiösa helgdagar alls. Visst, jag samlas med släkten och delar ut julklappar, även om jag under många år försökt avskaffa klappar och sånt. Nu när jag har en son på drygt ett år lär det bli svårt, men jag kommer aldrig fira det som en religiös helg.
Och jag tycker lika mycket om att vara ledig som alla andra, men vore det inte bättre att byta ut de religiösa dagarna mot förlängd semester? På det viset kan de som är religiösa använda sina semesterdagar runt de helger som tillhör deras religion.
Men det allra dummaste här måste vara SD-riksdagsledamoten Kent Ekeroths kommentar i ärendet. Denna retorik om svenskt kontra multikulturellt som SD fortsätter med är så oerhört konstig i mina öron (ögon när man läser?). Vad har vi egentligen som är svenskt kulturarv på allvar? Kristendomen är en religion från medelhavet, den oerhört svenska maträtten koldolmar kommer från Turkiet (och äts vanligen med en knöl från den amerikanska kontinenten), vårt svenska land är till stor del uppbyggt av arbetskraftsinvandring.
Nej, det som idag kallas svensk kultur är vad vi samlat på oss från många olika kulturella källor, och några få egna saker vi hittat på. Och det är på det viset vi gjort vår kultur rikare i flera hundra år, varför anser SD att detta sätt helt plötsligt är så dåligt?
Visar inlägg med etikett Fördomar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fördomar. Visa alla inlägg
onsdag 31 augusti 2011
måndag 28 mars 2011
Spelar könet någon roll? (del 2)
Förra gången jag pratade om könet, och om det spelar någon roll, handlade det om könet på kompisar. Den här gången tänkte jag snarare titta på könet på kompisars partners. Vad spelar det för roll om kompisar har parters av motsatt kön eller samma, eller kanske till och med en av varje?
Så länge partnern (eller ev partnersarna) är byxmyndiga och med på det hela har jag ingen åsikt om deras sexliv. Vad jag däremot stör mig på är personer som kritiserar andra för deras val av sexpartners, eller använder nedsättande ord om dem. Det här inlägget angränsar på sätt och vis till mina tidigare inlägg med titlarna Det ska nördas i tid och Att inte dricka alkohol. Både de tidigare inläggen och det här handlar om att en person som på något sätt ses som avvikande blir lite lovligt byte för tillmälen och underliga ifrågasättanden.
Humanistbloggen citerar ärkebiskop Silvano M. Tomasi, som är representat för Vatikanen i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det citat humanistbloggen diskuterar visar på en underlig syn, där det i princip ska vara en mänsklig rättighet att hetsa homosexuella utifrån sina religilösa eller moraliska principer.
En blogg som dyker upp här och var är apg29 av Christer Åberg, som nu senast skriver att homosexualitet ska du omvända dig ifrån. Jag brukar läsa den här bloggen lite då och då, och ibland tror jag nästan att den som skriver i bloggen är en ateist som driver med oss andra, för de åsikter som framförs där är ofta så galna att det är svårt att tro att någon kan tycka så. I det här fallet skriver Åberg om vissa väckelserörelse inom den finska kyrkan som driver en kampanj mot homosexualitet. Han hänvisar bland annat till den kristna tidningen Dagen som har en artikel om det hela. Åbergs syn i ärendet är att homosexualitet är något du ska omvända dig ifrån, och genom Jesus bli fri från.
Homosexualitet är något som är vanligt förekommande i naturen, och inte alls onaturligt som en del kristna tidigare (och ev fortfarande) hävdar. En kommentar på detta jag läst är att "även mord och kanibalism är vanligt förekommande i naturen, men det blir inte mer moraliskt för det". Detta är iofs sant i sak, men det ges inget argument för varför just homosexualitet skulle vara omoraliskt.
I ett tidigare inlägg kommenterade jag Vakttornets inlägg med titeln Vad har ateister med min religion att göra?. En av meningarna i hennes inlägg var "Jag håller inte på och jagar dem för deras icketro, så varför?". Personer som Silvano M. Tomasi och Christer Åberg jagar ateister för sin icketro på ett mycket obehagligt sätt. Det finns säkert rötägg bland oss ateister också, men jag har inte sett någon hetsjakt på religiösa från ateisters sida i närheten av den klass religiösa hetsar ateister. Var och en har rätt att ha vilken religion den vill ha, MEN det innebär också att var och en har rätt att ta avstånd från den eller de religioner som vederbörande anser förkastlig. Att på det sätt som jag pratat om här antasta personer för deras sexuella läggning är inte bara djupt omoraliskt utan också farligt på många sätt. Att försöka tvinga på andra sina religiösa värderingar är ju ännu värre!
Om en person gillar de av samma eller motsatt kön, eller ev både och, är inget som samhället eller religiösa grupper ska lägga sig i. Det skadar varken dem själva eller omgivningen, och det finns inget rationellt argument varför det skulle vara moraliskt felaktigt.
Så länge partnern (eller ev partnersarna) är byxmyndiga och med på det hela har jag ingen åsikt om deras sexliv. Vad jag däremot stör mig på är personer som kritiserar andra för deras val av sexpartners, eller använder nedsättande ord om dem. Det här inlägget angränsar på sätt och vis till mina tidigare inlägg med titlarna Det ska nördas i tid och Att inte dricka alkohol. Både de tidigare inläggen och det här handlar om att en person som på något sätt ses som avvikande blir lite lovligt byte för tillmälen och underliga ifrågasättanden.
Humanistbloggen citerar ärkebiskop Silvano M. Tomasi, som är representat för Vatikanen i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det citat humanistbloggen diskuterar visar på en underlig syn, där det i princip ska vara en mänsklig rättighet att hetsa homosexuella utifrån sina religilösa eller moraliska principer.
En blogg som dyker upp här och var är apg29 av Christer Åberg, som nu senast skriver att homosexualitet ska du omvända dig ifrån. Jag brukar läsa den här bloggen lite då och då, och ibland tror jag nästan att den som skriver i bloggen är en ateist som driver med oss andra, för de åsikter som framförs där är ofta så galna att det är svårt att tro att någon kan tycka så. I det här fallet skriver Åberg om vissa väckelserörelse inom den finska kyrkan som driver en kampanj mot homosexualitet. Han hänvisar bland annat till den kristna tidningen Dagen som har en artikel om det hela. Åbergs syn i ärendet är att homosexualitet är något du ska omvända dig ifrån, och genom Jesus bli fri från.
Homosexualitet är något som är vanligt förekommande i naturen, och inte alls onaturligt som en del kristna tidigare (och ev fortfarande) hävdar. En kommentar på detta jag läst är att "även mord och kanibalism är vanligt förekommande i naturen, men det blir inte mer moraliskt för det". Detta är iofs sant i sak, men det ges inget argument för varför just homosexualitet skulle vara omoraliskt.
I ett tidigare inlägg kommenterade jag Vakttornets inlägg med titeln Vad har ateister med min religion att göra?. En av meningarna i hennes inlägg var "Jag håller inte på och jagar dem för deras icketro, så varför?". Personer som Silvano M. Tomasi och Christer Åberg jagar ateister för sin icketro på ett mycket obehagligt sätt. Det finns säkert rötägg bland oss ateister också, men jag har inte sett någon hetsjakt på religiösa från ateisters sida i närheten av den klass religiösa hetsar ateister. Var och en har rätt att ha vilken religion den vill ha, MEN det innebär också att var och en har rätt att ta avstånd från den eller de religioner som vederbörande anser förkastlig. Att på det sätt som jag pratat om här antasta personer för deras sexuella läggning är inte bara djupt omoraliskt utan också farligt på många sätt. Att försöka tvinga på andra sina religiösa värderingar är ju ännu värre!
Om en person gillar de av samma eller motsatt kön, eller ev både och, är inget som samhället eller religiösa grupper ska lägga sig i. Det skadar varken dem själva eller omgivningen, och det finns inget rationellt argument varför det skulle vara moraliskt felaktigt.
måndag 30 augusti 2010
Spelar könet någon roll?
Tidigare i månaden satt jag och diskuterade med ett par arbetskamrater om hur omgivningen ser på att man umgås med någon av motsatt kön. Varför kan man inte umgås på samma sätt med någon av motsatt kön som man gör med någon av samma kön utan att det ska reageras?
För många år sedan nu (fast det känns som igår) läste jag en del kurser tillsammans med en tjejkompis. Vi bodde åt samma håll och därför gick vi vanligen från föreläsningar och kårkvällar tillsammans. Detta beteende ledde snart till slutsatsen att vi var tillsammans, men några månader senare konstaterade många att det inte verkade stämma. Altså måste vi vara syskon! Hade det varit en killkompis hade ingen reagerat det minsta. Hur kommer det sig?
Jag tycker själv inte könet på kompisen spelar så stor roll i vad man kan göra tillsammans, men jag tycker mig ha märkt att många har en gräns någonstans för vad man kan göra tillsammans med någon av motsatt kön, som man kan göra med någon av samma kön utan att det ska moraliseras. Var går din gräns? En lunch? En fika? En middag? Dansa en hel kväll med samma partner? Träna och ta en gemensam bastu efteråt? Som sagt, jag det avgörande är hur bra kompis man är, inte könet på kompisen. Jag ser inget av det jag räknade upp som konstigt.
För många år sedan nu (fast det känns som igår) läste jag en del kurser tillsammans med en tjejkompis. Vi bodde åt samma håll och därför gick vi vanligen från föreläsningar och kårkvällar tillsammans. Detta beteende ledde snart till slutsatsen att vi var tillsammans, men några månader senare konstaterade många att det inte verkade stämma. Altså måste vi vara syskon! Hade det varit en killkompis hade ingen reagerat det minsta. Hur kommer det sig?
Jag tycker själv inte könet på kompisen spelar så stor roll i vad man kan göra tillsammans, men jag tycker mig ha märkt att många har en gräns någonstans för vad man kan göra tillsammans med någon av motsatt kön, som man kan göra med någon av samma kön utan att det ska moraliseras. Var går din gräns? En lunch? En fika? En middag? Dansa en hel kväll med samma partner? Träna och ta en gemensam bastu efteråt? Som sagt, jag det avgörande är hur bra kompis man är, inte könet på kompisen. Jag ser inget av det jag räknade upp som konstigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)