Kanal 5 sände i söndags första avsnittet i en serie om mentalist-uppträdanden, med världens mest kända lurendrejare i en huvudroll. Aftonbladet har en artikel med titlen "Uri Geller är en bluff", som beskriver varför Sveriges bästa mentalister inte är med i TV-serien. Det är helt enkelt så att ingen seriös mentalist vill beblanda sig med en person som påstår att de trick han utför är på riktigt, när det avslöjats gång på gång att så är fallet, framför allt av James Randi. I en annan artikel påstår aftonbladet att "Uri fick fart på Sverige". Här påstås dumheter om att Uri ska ha fått klockor och mobiltelefoner att börja fungera under direktsändning. Hur kommer det sig att han inte kan visa sina krafter i million dollar challenge? Det finns naturligvis bara ett svar, han har inga krafter han kan visa. Det har visats flera gånger att han fuskar, bland annat i detta klipp på youtube.
Den kristne trollkarlen Samuel Varg Thunberg bloggar bra angående programmet, när han frågar sig om Geller är en simpel bestickvandal. Samuel säger här att "De fyra trick han utför är sedvanliga mentalisttrick och han utför dem inte ens speciellt bra efter vad jag sett…". Han skriver också om att det ger honom starka obehagskänslor att utse en efterträdare till en bedragare. En annan som bloggat bra är illusionisten och skeptikern John Houdi. Här diskuterar John om både programmet som sådant och Uri Geller samt James Randi. En läsning jag varmt rekomenderar.
Det finns fortfarande en del personer som missat detta, som tex bloggen Sideriska siktet. Här skrivs att "man får väl anta att Samuel Thunbergs, 28, infama lilla påhopp på den världsberömde magikern mer handlar om att den unga generationen söker hävda sitt eget revir gentemot de äldre.". Man får väl anta att denna okunskap beror på att vederbörande missat James Randi. Men vad kan man förvänta sig av en blogg som på allvar skriver om horoskop som något verkligt?
Den största underhållningen bjuder ändå Christer Åberg på apg29 för, när han påstår att det hela har med onda andar att göra. Det hela är en uppvisning i hur enkelt det är att lura den mänskliga hjärnan utan någon som helst andevärld. Men som vanligt kan Christer inte skilja på sagor och verklighet.
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
tisdag 29 mars 2011
torsdag 24 februari 2011
TV-licens för datorn?
SVTs VD Eva Hamilton har skrivit en debattartikel i DN om att införa TV-licens för datorer, eller snarast att TV-licens ska betalas oavsett om du använder TV eller dator (eller telefon) för att titta på TV (eller lyssna på radio). Även Aftonbladet refererar till denna debattartikel. Jag har sett en del kommentarer om "jag betalar redan för min TV, ska jag betala för min dator också nu?". Jag såg ingenting i debattartikeln som tyder på att reglerna gällande TV-licens och antal mottagare skulle ändras, dvs äger du 2 TV-apparater idag betalar du fortfarande bara en licens per hushåll.
Grundargumentet för för licensfinansiering är att det krävs för att kunna ha media som är oberoende från både staten och kommersiella intressen. Problemet här är ju att staten fortfarande har mycket att säga till om via utformningen av tillstånd etc. Tillståndsbiten är dock mer långsiktig och påverkas normalt inte i samma utsträckning av att partier försöker göra kortsiktiga populistiska poänger på att tex dra in delar av stödet till TV-produktionen etc.
Det här förslaget sätter fokus på två frågeställningar: Ska Public Service-TV finansieras av skatter eller licenser? Om svaret på första frågan är licens, vad ska vi betala licens på?
Den kluriga frågan här tycker iaf jag är den första, vilken form av finansiering ska väljas? En variant vore ju att lägga på en speciell Public Service-skatt som tas ut på samma sätt som kyrkoskatten, dvs den blir till viss del oberoende av staten. Fördelen med detta är att alla som drar nytta av Public Service är med och betalar, även om man inte själv tittar på programmen i fråga. Folkbildande program som Agenda, dokument utifrån med flera ger en nytta även till de som inte tittar på programmen i fråga, eftersom de kan hjälpa till att granska problemområden med mera. Jag är inte helt säker på att detta är det bästa alternativet, men ville bidra med en form av "medelväg" i debatten.
Fråga nummer två däremot känns rätt enkel i min mening. Eftersom licensen inte betalas för om du verkligen kan få in public service eller inte, utan enbart om du har utrustning som skulle kunna användas till att titta på TV så borde detta gälla oavsett vilken typ av teknisk utrustning som används. Att sedan fortsätta kalla det TV-licens kanske inte skulle vara det pedagogiskt smarta draget.
Grundargumentet för för licensfinansiering är att det krävs för att kunna ha media som är oberoende från både staten och kommersiella intressen. Problemet här är ju att staten fortfarande har mycket att säga till om via utformningen av tillstånd etc. Tillståndsbiten är dock mer långsiktig och påverkas normalt inte i samma utsträckning av att partier försöker göra kortsiktiga populistiska poänger på att tex dra in delar av stödet till TV-produktionen etc.
Det här förslaget sätter fokus på två frågeställningar: Ska Public Service-TV finansieras av skatter eller licenser? Om svaret på första frågan är licens, vad ska vi betala licens på?
Den kluriga frågan här tycker iaf jag är den första, vilken form av finansiering ska väljas? En variant vore ju att lägga på en speciell Public Service-skatt som tas ut på samma sätt som kyrkoskatten, dvs den blir till viss del oberoende av staten. Fördelen med detta är att alla som drar nytta av Public Service är med och betalar, även om man inte själv tittar på programmen i fråga. Folkbildande program som Agenda, dokument utifrån med flera ger en nytta även till de som inte tittar på programmen i fråga, eftersom de kan hjälpa till att granska problemområden med mera. Jag är inte helt säker på att detta är det bästa alternativet, men ville bidra med en form av "medelväg" i debatten.
Fråga nummer två däremot känns rätt enkel i min mening. Eftersom licensen inte betalas för om du verkligen kan få in public service eller inte, utan enbart om du har utrustning som skulle kunna användas till att titta på TV så borde detta gälla oavsett vilken typ av teknisk utrustning som används. Att sedan fortsätta kalla det TV-licens kanske inte skulle vara det pedagogiskt smarta draget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)