Kristen moral, vad är det?

Vad är egentligen kristen moral? Det är ingen fråga man kan svara på i ett blogginlägg, men några funderingar i ämnet kan jag i alla fall kosta på mig. I grund är det i alla fall att du ska leva efter de lagar och regler som är beskrivna, både de i gamla och nya testamentet. Vissa regler har åldrats bättre än andra, tex "Du skall icke döda". Det finns däremot en hel del lagar och regler inom kristendomen som är allt annat än god moral enligt moderna synsätt. Jag kommer här koncentrera på dem. Dessutom har jag redan skrivit om 10 guds bud, så dem lämnar jag därhän.

I gamla testamentet (3 Mos 25:44) står bland annat:

Om du vill ha en slav eller slavinna, kan du köpa en sådan av folken omkring dig.

Nu går det kanske att invända att detta inte är en lag om att du ska ha slavar, men det är i vilket fall en tydlig fingervisning på vad den kristna moralen säger om slaveri.
Vad säger då bibeln om att arbeta på vilodagen? Enligt 4 Mos 15:32-36

När israeliterna var i öknen ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. De som kom på honom med detta förde honom inför Mose och Aron och hela menigheten. Mannen sattes i förvar eftersom de inte hade fått något besked om vad som skulle göras med honom.Herren sade till Mose:Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.Menigheten förde honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose. 

Vi ska alltså ha dödsstraff för att arbeta på söndagar enligt kristen moral. Var ligger rim och reson i det? Och synen på homosexualitet då (3 Mos 20:13)

Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort sig skyldiga till något avskyvärt. De ska straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.

 Att göra saker som ingen annan skadas av (och i fallet med att arbeta på sabbatsdagen till och med kan gynna andra) ska alltså straffas med döden, igen och igen.
Om vi förflyttar oss till reglerna om mat (5 Mos 14:3-20) så står där vilka djur som är rena, och vilka som är orena och därför inte får ätas. Tex står det i vers 8 att

samt svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra.

Alltså det ingår i de kristna reglerna att inte äta gris. Och på en av de stora "kristna" högtiderna så äts det skinka, känns inte det konstigt?
Nu kommer protesterna. "Jesus kom och rättade till felen från gamla testamentet, se tex Mark 7:18-19"

Han svarade: ”Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet.” Därmed förklarade han all föda ren.

Jaha! Det är så ni menar. Vad bra. Men, så då hade jesus fel i bergspredikan (Mat 5:17-20)?

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.

Antingen är det fel i bergspredikan eller i avsnittet om att förklara maten ren. Båda kan inte stämma. Det här är tack och lov inte de värderingar som det svenska samhället vilar på, men det är kristna värderingar och kristen moral.
Jag vill rikta ett stort tack till ateistbibeln.se som är till stor hjälp när det gäller att leta bibelcitat.

Frälsningsarmén respekterar inte människovärdet

För mig som icketroende finns det en sak som är oerhört viktigt, det är människovärdet. Alla människor är lika mycket värda, oavsett kön, religion, sexualitet, hudfärg, skostorlek eller någon annan egenskap. Respekt för dina medmänniskor är något oerhört centralt, inte för att brist på respekt straffas efter döden (det gör det ju inte), utan för att brist på respekt är fel i sig själv.

Igår gick kalla faktas program om frälsningsarmén, men tyvärr missade jag programmet. Det skrivs dock en del om det i tidningarna, bland annat aftonbladet, svenskan, expressen och DN. Christer Åberg på apg29 skrev följande

Detta är en helt fantastisk rubrik som SvD har: "Kårledare höll bön mot homosexualitet". Precis som om detta skulle vara det mest hemska och fruktansvärda som kan ske.

Nej, det är kanske inte det hemskaste och mest fruktansvärda jag läst. Men det är ett tydligt exempel på att frälsningsarmén inte respekterar människovärdet. Och avsaknad av denna respekt kan ju knappast ses som något positivt. Men det blir ännu bättre

Frälsningsarmén behöver inte vara rädda. Normalt folk kommer att ha fortsatt stort förtroende för dem, så Kalla faktas förföljelse- och hatprogram mot kristna på TV i kväll kommer inte att kunna ändra på det.

Förföljelse och hatprogram? Nu har jag iofs inte sett programmet, men är det inte mediernas skyldighet att rapportera om organisationer som på ett så grundläggande sätt visar att de har en värdegrund som inte hör hemma i ett civiliserat land som Sverige? Nej, jag tror snarare att "normalt folk" kommer få upp ögonen för att frälsningsarmén (och säkerligen andra religiösa organisationer) har minst sagt problematiska värderingar.

Kyrkominister Stefan Attefall ska enligt aftonbladet ha sagt följande till kalla fakta:

Alla religiösa samfund har säkerligen åsikter och livsstilskrav som du och jag kanske inte håller med om. Men att recensera samfunds teologiska åsikter, ja, då kan vi inte ha något stöd alls över huvudtaget.

RFSLs förbundsordförande Ulrika Westerlund sa följande till Expressen:

Vi tycker självklart inte att religiös tro kan legitimera homofobi. Det gäller även Frälsningsarmén.

Och till TV4-nyheterna gav hon följande uttalande:

Man kan inte förbjuda människor att tro, men man kan fundera på om staten ska stödja det.

Jag tycker att Stefan Attefalls respektive Ulrika Westerlunds uttalanden är intressanta. Är det statens sak att stödja verksamhet som undergräver befolkningens respekt för andra människor? Jag tycker inte att det är det.

Är den abrahamske guden god?

Jag gick in på apg29 för att få lite underhållning. Den här sidan är så extrem att den inte går att göra satir på, då det bara blir löjligt att överdriva sakerna som skrivs där mer än de redan gör. Idag stötte jag på ett bibelcitat som var mycket intressant. Matt 22:37

Han (Jesus) svarade:
Du skall älska Herren din Gud
av hela ditt hjärta
och av hela din själ
och av hela ditt förstånd.

Om nu den Abrahamske guden skulle ha existerat enligt deras texter så är han knappast den ende guden, och det är inte heller säkert att han är den godaste av gudarna. Det här kan säkert ses som provocerande för många kristna, men det är inte syftet. Jag är intresserad av religioner och tänker mycket på hur de har uppkommit och vilken effekt de haft på människans utveckling genom historien. Men i det här blogginlägget begränsar jag till att se om dessa texter beskriver gud som god eller inte. Och det är som jag ser det inte entydigt så, där citatet ovan är ett exempel på detta. För diskussionen nedan antar vi att den kristne guden existerar.

Här sägs att du ska älska gud av hela ditt förstånd. Om gud är god och ger dig hela sanningen så skulle detta inte vara något problem. Men om gud inte är god, så är detta ett exempel på att han försöker dölja sanningen för oss. Om vi tittar vidare i Matteusevangeliet, närmare bestämt 5:27-29

Ni har hört att det blev sagt: ‘Du skall inte begå äktenskapsbrott’. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet.

Det här citatet säger att du kan kastas i helvetet för saker du inte själv rår för. 1. Du kan inte påverka vem du ser på gatan. 2. Din åtrå är inget du är i kontroll över. Alltså kan gud kasta dig i helvete helt godtyckligt. Det är knappast något tecken på en god gud. Att han dessutom fördömmer saker som homosexualitet är ytterligare något som tyder på en ond, eller åtminstonde irrationell och opålitlig, guddom.

Jag kommenterade inlägget på apg29, och fick då bland annat följande svar:

Det som världen ägnar sin kärlek åt leder endast till döden medan Gud däremot ger evigt liv till dem som lär känna Honom och Hans älskade Son, Jesus Kristus! Vad tycker Du är mest tilltalande, att få leva eller att behöva dö bort, bli tillintetgjord?

För det första, det handlar inte om vad jag tycker är mest tilltalande, utan vad det finns för fakta. Och för det andra, om gud skulle ha existerat enligt bibeln, så känns inte hans rike som något särskilt positivt, med tanke på citaten ovan.

Religioner är som sagt en intressant företeelse, och något som är spännande att lära sig mer om. Jag besitter inga sanningar gällande någon av de religioner vi har på denna planet, men jag är en person som gillar att analysera och jag anser att det är viktigt med kritiskt tänkande, oavsett om det gäller vetenskap, galna idéer som antroposofi eller religiösa texter (oavsett om det gäller abrahamska, hunduistiska, fornnordiska eller andra).

Spelar könet någon roll? (del 2)

Förra gången jag pratade om könet, och om det spelar någon roll, handlade det om könet på kompisar. Den här gången tänkte jag snarare titta på könet på kompisars partners. Vad spelar det för roll om kompisar har parters av motsatt kön eller samma, eller kanske till och med en av varje?

Så länge partnern (eller ev partnersarna) är byxmyndiga och med på det hela har jag ingen åsikt om deras sexliv. Vad jag däremot stör mig på är personer som kritiserar andra för deras val av sexpartners, eller använder nedsättande ord om dem. Det här inlägget angränsar på sätt och vis till mina tidigare inlägg med titlarna Det ska nördas i tid och Att inte dricka alkohol. Både de tidigare inläggen och det här handlar om att en person som på något sätt ses som avvikande blir lite lovligt byte för tillmälen och underliga ifrågasättanden.

Humanistbloggen citerar ärkebiskop Silvano M. Tomasi, som är representat för Vatikanen i FNs råd för mänskliga rättigheter. Det citat humanistbloggen diskuterar visar på en underlig syn, där det i princip ska vara en mänsklig rättighet att hetsa homosexuella utifrån sina religilösa eller moraliska principer.

En blogg som dyker upp här och var är apg29 av Christer Åberg, som nu senast skriver att homosexualitet ska du omvända dig ifrån. Jag brukar läsa den här bloggen lite då och då, och ibland tror jag nästan att den som skriver i bloggen är en ateist som driver med oss andra, för de åsikter som framförs där är ofta så galna att det är svårt att tro att någon kan tycka så. I det här fallet skriver Åberg om vissa väckelserörelse inom den finska kyrkan som driver en kampanj mot homosexualitet. Han hänvisar bland annat till den kristna tidningen Dagen som har en artikel om det hela. Åbergs syn i ärendet är att homosexualitet är något du ska omvända dig ifrån, och genom Jesus bli fri från.

Homosexualitet är något som är vanligt förekommande i naturen, och inte alls onaturligt som en del kristna tidigare (och ev fortfarande) hävdar. En kommentar på detta jag läst är att "även mord och kanibalism är vanligt förekommande i naturen, men det blir inte mer moraliskt för det". Detta är iofs sant i sak, men det ges inget argument för varför just homosexualitet skulle vara omoraliskt.

I ett tidigare inlägg kommenterade jag Vakttornets inlägg med titeln Vad har ateister med min religion att göra?. En av meningarna i hennes inlägg var "Jag håller inte på och jagar dem för deras icketro, så varför?". Personer som Silvano M. Tomasi och Christer Åberg jagar ateister för sin icketro på ett mycket obehagligt sätt. Det finns säkert rötägg bland oss ateister också, men jag har inte sett någon hetsjakt på religiösa från ateisters sida i närheten av den klass religiösa hetsar ateister. Var och en har rätt att ha vilken religion den vill ha, MEN det innebär också att var och en har rätt att ta avstånd från den eller de religioner som vederbörande anser förkastlig. Att på det sätt som jag pratat om här antasta personer för deras sexuella läggning är inte bara djupt omoraliskt utan också farligt på många sätt. Att försöka tvinga på andra sina religiösa värderingar är ju ännu värre!

Om en person gillar de av samma eller motsatt kön, eller ev både och, är inget som samhället eller religiösa grupper ska lägga sig i. Det skadar varken dem själva eller omgivningen, och det finns inget rationellt argument varför det skulle vara moraliskt felaktigt.

Sex och otrohet

I torsdagens brännpunkt i SvD skrev Helena Soto om en otrohetssajt under rubriken Dejtingsajt lockar med otrohet. Denna debattartikel har kommenterats av ett flertal bloggar däribland Polisstaten och Passionssystemet. Helena siktar noga, men missar grovt. Polisstaten och Passionssystemet kritiserar henne, men åt minstonde passionssystemet lyckas inte heller de riktigt träffa målet.

Helena Soto skriver om vår gudagivna moral och etik, vilket känns mycket förlegat som jag skrivit om tidigare. Passionssystemet skriver att otrohet existerar som begrepp eftersom vi lever i par, och att om vi levt efter en polygam norm hade svartsjuka och otrohet försvunnit. Det känns som en oerhörd förenkling av människan, som inte riktigt fungerar. Polisstaten är betydligt träffsäkrare när den skriver att otrohet bara är fel om man tror på bibeln. Om man lovat varandra att inte ha sex med andra är en annan sak, men han kan själv inte lova trohet, bara ärlighet.

På Newsmill publicerades under torsdagen ett inlägg av Janette Eriksson och Anna Hellman, gällande att de ej får lån från ALMI, med hänvisning till "etiska riktlinjer". De ville öppna en betallinje där de vill anställa långtidssjukskrivna för att ge råd inom ett stort antal områden. Problemet är att de redan idag har en betallinje där kvinnor diskuterar bland annat sex med de som ringer. De har även en annan betallinje, där råd ges från medier för livsavgörande beslut, vilket inte anses som problematiskt.

Vad är otrohet? Nu var det länge sedan jag såg en sådan undersökning, men som jag minns brukar många undersökningar visa på att majoriteten tycker att gränsen går vid att ha sex med en person annat än sin partner. Vissa går så långt som att tankar på andra personer räknas som otrohet, andra sätter gräns vid kyssar, porrsurfande eller telefonsex. Själv tycker jag inte det går att sätta en skarp gräns för vad som generellt bör betraktas som otrohet.

Inom vissa kulturer anses älskarinnor (eller älskare) vara helt ok, medan i Sverige ter det sig överlag vara moraliskt fel att ha detta. För väldigt många fungerar kärnfamiljen utmärkt, men att generalisera därifrån och säga att kärnfamiljen är det enda korrekta känns för mig främmande. Jag lever gärna själv i en kärnfamilj, men att därifrån säga att andras val av sexuellt levnadssätt är fel om det inte är kärnfamilj känns mycket underligt. Så länge alla personer är införstådda tycker jag inte det är konstigt med polyamorösa förhållanden, swingerklubbar eller telefonsexlinjer.

Otrohet handlar till syvene och sist om att bryta ett förtroende med sexuella handlingar, inte dessa handlingar i sig. Ett förhållande är två (eller flera) personer som på något sätt ska samsas om livet, på gott och ont. För att det ska fungera krävs att personerna har förtroende för varandra, och om någon bryter detta förtroende så blir det problem. Vad som är otrohet beror alltså, enligt mitt sätt att se på saken, på hur förtroendet mellan personerna ser ut.

Inlägg som de från Polisstaten och Passionssystemet har vissa poänger, men de missar ändå målet i min mening. Passionssystemet generaliserar lika mycket som Helena Soto, men med motsatt ståndpunkt och det är knappast bättre. Vad gäller polisstaten så tycker jag inlägget har rätt i sak, men jag håller inte med om vad ordet otrohet betyder. Men det kan ju vara jag som har en underlig inställning till ordet, eller?

Ondska och godhet, moral helt enkelt

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att moral inte har med religion att göra. Det är ju inte helt korrekt uttryckt, det är klart att religion har med moral att göra, på gott och ont. Bättre uttryckt är kanske att god moral inte hänger ihop med religion, god moral utveckla allt eftersom samhället utvecklas, medan religionens moral utvecklas långsamt, om alls, och därför blir problematisk att tillämpa i dagens samhälle. Att samkönade förhållanden är förkastligt, att kvinnor ska ha mindre lön än män och att det är rätt att aga sina barn är exempel på vad bibeln säger i moralfrågor. Och om bibeln har rätt i vissa moralfrågor och inte i andra, vem avgör vad som är rätt och vad som inte är rätt? Och om bibeln har fel i ett antal frågor gällande moral, är det då inte så att moralen är mycket större än religionen och att det finns bättre källor till vad som är god moral? Detta resonemang är naturligtvis applicerbart även på övriga religioner.

En av mina absoluta favoritförfattare alla kategorier är JRR Tolkien, och just nu lyssnar jag på nyöversättningen på Hobbiten (tidigare Bilbo, en hobbits äventyr). Vad har han med ett blogginlägg om moral att göra tänker ni säkert. Det, i min mening, geniala i Tolkiens verk är den i det närmaste absoluta avsaknaden av svarta/vita karaktärer i moralisk mening. Ingen karaktär är absolut helt igenom god, och ingen av karaktärerna i trilogin är heller helt igenom ond, inte ens Sauron. Det är detta som ger historien en sorts trovärdighet, ur ett moralperspektiv, då även den värld vi lever i är fylld av moraliska gråskalor.

De flesta människor jag pratat med har någon form av uppfattning om moral. Men vad som är det moraliskt korrekta att göra kan variera rätt mycket mellan olika individer. En individs uppfattning om moralen bestäms, som jag förstår det, till stor del av kulturella värderingar och personliga erfarenheter. Religion är, på gott och ont, en stor del av de kulturella värderingar en människa uppfostras med. De nya böcker, filmer, konstverk och andra kulturyttringar vi ser runt omkring oss är alla med och påverkar moralens utveckling. Och allt eftersom samhället utvecklas så måste moralen hänga med.

Kärnkraftens vara, eller inte vara

Den hemska jordbävningen i Japan har åter kastat ljus på kärnkraftens risker. Och även om sannolikheten för olyckor är relativt små, så är de potentiella konsekvenserna av en olycka enorm. Det finns också risker med slutförvaringen, även om det idag är svårt att överblicka vare sig sannolikheter för problem eller potentiella konsekvenser av dem. I tisdagens DN finns en ledare med rubriken Vänta med slutsatser. Bloggen konservativa tankar skriver att vi bör utveckla i stället för avvekla.

Något som däremot är enklare att titta på, och som borde undersökas nogrannare, är de reella konsekvenserna av uranbrytning. Ett argument som framförts i media för kärnkraften är att det är en ren och koldioxidneutral. Det är oerhört långt från sanningen. Även om jag kan alldeles för lite om brytningen, såg en dokumentär på TV för ett antal år sedan, så är det rätt klart att brytningen av uran är allt annat än ren och koldioxidneutral. Hur ser den svenska moralen ut, när vi låter utländska arbetare utsätta sig för den stora stråling det ger att jobba i en urangruva, och själva bara ta den "rena delen" av kedjan? Jag hoppas att vi aldrig förstör vår natur genom att börja bryta uran i Sverige, men vi kan inte blunda för vad brytningen gör utomlands.

Naturligvis är det problematiskt med kolkraft och vi har inte utbyggd vind- och vattenkraft i dagsläget för att kunna ersätta kärnkraften. Men det innebär inte att kärnkraften är problemfri på sikt, utan bara att vi behöver arbeta både med alternativa energikällor, och metoder att spara energi.

Jag vet att olyckorna i Tjernobyl och Japan är reella i efterhand, men som argument gällande fortsatt kärnkraft är olyckor ett potentiellt problem. Jag har aldrig förstått varför kärnkraftsdebatten handlat om potentiella problem, när det finns reella problem att attackera!