Jag har under eftermiddagen idag haft en mycket intressant diskussion på twitter med Andreas Anundi och Gabriel Hendriks gällande alternativa behandlingar. Enligt vad Gabriel sa är det helt ok för en homeopat eller någon annan kvacksalvare att lura inte ont anande offer, för de har rätt att tro. Andreas och jag är överens om att detta är något fullständigt förkastligt.
Vad är sanning och vad är tro när det gäller alternativa behandlingar? Det sannaste vi har att tillgå, är den bästa tillgängliga beskrivningen på hur verkligheten fungerar. Tro är att antingen inte känna till denna, eller att välja att ignorera den. Om någon tror att homeopati fungerar, så är det din medborgerliga skyldighet att informera om att homeopati är kvacksalveri och bedrägeri.
Gabriel verkar tro att det finns någon form av subjektiv sanning. Detta är en postmodernistisk myt som jag inte förstår att någon kan gå på. "Jag tror inte på gravitationen, så jag kan hoppa upp till toppen på Eifeltornet" eller "Jag tror att 2+2=5, det är sant för mig" är påståenden i samma klass som "homeopati fungerar för att jag tror på det". Saker blir inte mer sanna bara för att du tror på dem.
Vad homeopati och andra alternativa behandlingsformer riskerar att göra, är att personer struntar i att söka riktig behandling, eller att avbryta redan pågående behandling. Folk riskerar alltså att plågas och till och med dö på grund av att de blir lurade. Att tycka att detta är ok är en människosyn jag inte delar. Bedragare är bedragare, oavsett om de säljer sockerpiller eller skickar tegelstenar istället för datorn de sålde på blocket. Det underliga är att det föregående är tillåtet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar