Jag är en av dessa "odrägliga människor" som valt att inte dricka alkohol. Jag drack ett glas champagne på champagnefrukosten när jag tog studenten, men det fick räcka. Lumpen var den period med allra mest grupptryck på att jag borde prova att dricka, men i övrigt har min nyktra hållning accepterats, om än ofta med viss skepsis och rätt ofta med frågan "varför?".
När jag skulle ta studenten var det en veckas konstant festande, och visst förekom det en och annan "ska du inte smaka?" under första kvällen, men eftersom jag hade körkort och lånad bil så uppskattades det väldigt mycket att jag var frivillig chaufför under kvällarna och frågorna försvann fort.
När jag läste på högskolan så var trycket rätt minimalt, utöver den obligatoriska frågan om varför då. Men den där frågan återkom ändå lite då och då när jag träffade på nya bekantskaper. Jag har valt att inte spendera pengar på att dricka gift, och det är jag som ska svara på varför? Jag vill bara förtydliga att jag generellt inte har något mot att folk dricker, utan bara tycker det är intressant att jag ska behöva förklara mig. Jag kommer ihåg en gång, när jag fick frågan ställt på ett lite annorlunda sätt: "Hur har du lyckats stå emot trycket?". Det framgick av samtalet att personen i fråga själv gärna hade stått emot trycket som yngre, men inte lyckats. Den så tröttsamma frågan om "varför?" fick helt plötsligt en mening.
På frågan om "varför?" brukar jag svara "jag har aldrig haft lust", men jag tror att en viktig ingrediens är att jag kan umgås med och ha kul med personer som har druckit utan att behöva vara full själv. Jag kan hänga på och festa (när jag läste i Gävle var jag ute nästan varje vecka på studenthaken) och ha skitkul utan att dricka en droppe. Att jag dessutom sparar en slant på att inte dricka, som jag kan använda till en hel del roliga saker, är en fin bonus.
Ja, det är verkligen emot normen att inte dricka! Men tröttsamt att behöva förklara. Jag tänker snarare att man egentligen borde förklara varför man väljer att dricka alkohol...det skulle nog vara betydligt mer intressant, men sätter ju fingret på nåt viktigt, nämligen att många gör det för att de inte kan motstå grupptrycket! För egen del så dricker jag rätt måttligt med alkohol, men jag tycker ju att vin och öl, liksom nubbe till sillen, är så förbaskat gott och skulle aldrig kunna avstå. Men är också uppväxt i ett hem där vin var nåt man drack för att förstärka smaken av maten och jag har aldrig någonsin sett mina föräldrar berusade. Jag har inga problem att festa och ha kul utan alkohol, och som student varierade jag mig. Ibland drack jag bara lite eller knappt något, men ibland blev jag på sånt humör att jag ville tappa kontrollen, och det sker än idag. Ibland vill jag vara odräglig och dricka mig sketafull, men helt seriöst, festen blir inte särskilt mycket roligare för det, men fyllan gör att man står lite mer ut med sig själv, att få slippa vara så präktig och duktig och bete sig lite som en idiot för en gångs skull! Men det är ju tämligen patetiskt!
SvaraRadera