Den hemska jordbävningen i Japan har åter kastat ljus på kärnkraftens risker. Och även om sannolikheten för olyckor är relativt små, så är de potentiella konsekvenserna av en olycka enorm. Det finns också risker med slutförvaringen, även om det idag är svårt att överblicka vare sig sannolikheter för problem eller potentiella konsekvenser av dem. I tisdagens DN finns en ledare med rubriken Vänta med slutsatser. Bloggen konservativa tankar skriver att vi bör utveckla i stället för avvekla.
Något som däremot är enklare att titta på, och som borde undersökas nogrannare, är de reella konsekvenserna av uranbrytning. Ett argument som framförts i media för kärnkraften är att det är en ren och koldioxidneutral. Det är oerhört långt från sanningen. Även om jag kan alldeles för lite om brytningen, såg en dokumentär på TV för ett antal år sedan, så är det rätt klart att brytningen av uran är allt annat än ren och koldioxidneutral. Hur ser den svenska moralen ut, när vi låter utländska arbetare utsätta sig för den stora stråling det ger att jobba i en urangruva, och själva bara ta den "rena delen" av kedjan? Jag hoppas att vi aldrig förstör vår natur genom att börja bryta uran i Sverige, men vi kan inte blunda för vad brytningen gör utomlands.
Naturligvis är det problematiskt med kolkraft och vi har inte utbyggd vind- och vattenkraft i dagsläget för att kunna ersätta kärnkraften. Men det innebär inte att kärnkraften är problemfri på sikt, utan bara att vi behöver arbeta både med alternativa energikällor, och metoder att spara energi.
Jag vet att olyckorna i Tjernobyl och Japan är reella i efterhand, men som argument gällande fortsatt kärnkraft är olyckor ett potentiellt problem. Jag har aldrig förstått varför kärnkraftsdebatten handlat om potentiella problem, när det finns reella problem att attackera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar